Slutgnällt – nu blir det filmhyllning!

Inspelningsplats i Nya ZeelandJag skrev i ett tidigare inlägg om en film jag verkligen inte gillade och som gjorde mig besviken när den nu hade hypats så mycket, nämligen 2015 års blockbuster Jurassic World.

Nu tänkte jag istället berätta om en filupplevelse som verkligen motsvarade mina förväntning och den hype som var innan den gick upp på biodukarna, den första Sagan om ringen-filmen som jags åg när den hade premiär 2001. Visst den är lite äldre och ligger lite längre bort i tiden är Jurassic World, men det var verkligen en film som hade allt.

När jag så Sagan om ringen hade jag inte läst böckerna, jag hade endast sett den urgamla tecknade filmen från 70-talet när jag var liten. Så då hade jag en liten hum om vad den handlade om men ändå inte fullt ut. Nu så här långt i efterhand har jag läst böcker och även om de lämnade en del utanför så kan jag ändå tycka att det var helt okej ändå, alla sekvenser bör ju inte vara med bara för att, utan om de verkligen tillför något till handlingen.

Det jag direkt slogs av var musiken. Det som är otroligt viktigt för mig när det gäller film är musiken, och den var verkligen klockren filmen igen. Det som också passade perfekt var omgivningen hur bra omgivningen passade in med musiken, det är också mycket viktigt. Det bästa är när man inte tänker så mycket på omgivningen utan bara får en känsla av hur det är att vara på ängen i början eller hur ensligt och instängt det är i mines of Moria.

Egentligen finns det inte mycket att klaga på när det gäller de första Sagan om ringen… skådisarna var bra, effekterna var bra, handlingen var inte så seg som den skulle kunnat vara, osv. Det som går att anmärka på är dialogerna som ibland kunde vara lite sådär och att man hela tiden ville få in någon typ av komisk poäng, dock är det långt ifrån lika illa som i många andra filmer.

En sak som jag direkt anmärkte på när jag såg filmen var när Arwen var på ena siden av floden och yttrade ordern ”If You Want Him Come and Claim Him” till ringvålnaderna på andra sidan. Jag tycker det låter så fånigt, det är lite som att de trycker in ett gammalt språk bara för att och då tänker jag på ordet ”claim”, jag tycker det låter helt fel i sammanhanget på något sätt. Sen att hon hade en romans med Aragorn kändes också lite som att det inte passade in i filmen eller i alla fall tog lite väl mycket plats. Nåja nu skulle jag ju egentligen skriva mer om vad som var bra, än dåligt så nog om det nu ;).

Just ringvålnaderna gillade jag verkligen allt från deras iskärande skrik till hur skräckinjagande de såg ut med sina svarta mantlar. Direkt när jag såg dem så visste jag att dessa kommer bli svåra att handskas med, till och med för Gandalf. Det jag tyckte var lite synd och lite konstigt var att de försvann så fort och inte kom tillbaka direkt.

Gandalf tycker jag också är perfekt som en gammal trollkarl, en trollkarl som inte har överdrivna krafter och kan slåss med ett svärd om det verkligen behövs, tex fighten med Balrogen var riktigt bra gjord när de var i mines of Mora. ****Spoiler alert**** Senare i triologin så slåss ha ju i allra högsta grad och är med i de två stora striderna med sin häst och sitt svärd, så lite av en krigarmagiker är han ändå. Det jag tycker är lite synd är aatt man inte får vet så mycket om honom, var han kommer ifrån eller vad han har åstadkommit tidigare i historien, för han är ju ändå flera hundra år gammal.

Jag fångades i alla fall av denna film och jag kommer ihåg känslan när filmen var slut, att jag bara vill se mer. Inte bara hur storyn slutade utan mer av denna fantastiska värld. Sen att uppföljarna inte blev lika bra som den första filmen, så kan det givetvis vara, det visar också hur svårt det var att matcha den första filmen som idag räknas till en av de bästa filmerna någonsin, enligt mig i alla fall.